dagarna går i ilfart och det känns som att jag inte hänger med. jag känner mig ganska vilsen och borta.
jag önskar ibland att det fanns en paus- eller stoppknapp, bara för att kunna andas ut lite, men, det finns ju ingen sådan och kommer aldrig finnas en sådan.

på ett sätt saknar jag att må dåligt, för då visste jag ändå vem jag var.. men vem är jag nu? jag säger inte att jag mår superbra nu, men jag mår bättre.